|
n còp i aviá un òme que passava a chival per s’entornar a son castèl. Rencontrèt en camin Mitat-de-Gal, que veniá de trobar una borsa plena d’escuts en gratant sus un molon de fumièr. L’òme ié diguèt : - « Se me vòls donar aquel argent, te bailarai un plen sac de civada e te prendrai embé ieu a mon castèl.»- « E ben! vendrai. » Mitat-de-Gal montèt sus lo chival e se n'anèron. Quand aguèron fach un pauc de camin, trobèron un rainard que diguèt a Mitat-de-Gal : - « Onte vas, Mitat-de-Gal ? » - « Vau emb aqueste monsur a son castèl. » - « Se me preniás ? » diguèt lo rainard. - « Non, que sèm pro cargats. » - « Si, si, pren-me, que vòle venir embé tus. » Mitat- de-Gal ié diguèt : « Dins mon detrà s, met te-ié. » Se ié metèt, e se n'anèron. Quand aguèron fach un pauc mai de camin, rencontrèron una manaireta que diguèt a Mitat-de-Gal : - « Onte vas, Mitat-de-Gal ? » - « Vau emb aqueste monsur a son castèl. » - « Se me preniás, que pese pas gaire ? ié diguèt la manaireta. » - « Non que sèm pro cargats. » - « Si, si, pren-me, que vòle venir embé tus. » Mitat-de-Gal ié diguèt : « Dins mon detrà s, met-te-ié. » Se ié metèt e se n'anèron. Quand seguèron un pauc pus luònh, rencontrèron una ribieireta que diguèt mai a Mitat-de-Gal : - « Onte vas, Mitat-de-Gal?» - «Vau emb aqueste monsur a son castèl. » - « Se me preniás? ié diguèt la ribieireta. » - « Non, que sèm tròp cargats. Lo chival nos pòt pas pus rebalar.» - « Si, si, pren-me, que vòle venir embé tus ; veirà s que n'aurà s pas regrèt. » Mitat-de-Gal ié diguèt : « Se ié pòs anar, dins mon detrà s, met-te-ié.» Se ié metèt e se n'anèron. Arribèron au castèl qu’èra nuòch. Monsur davala de chival e tusta la pòrta. - « Quau es aquòs ? » diguèt la serventa - « Aquò’s Monsur embé Mitat-de-Gal; davalatz un lum. » Madama davalèt embé lo lum e demandèt coma èra anat lo viage. Mitat-de-Gal ié respondèt qu’èra plan anat, dès que lo merchand tornava. Monsur diguèt a la dama d’anar lèu alucar lo fuòc, que Mitat-de-Gal deviá aver freg. Mitat-de-Gal respondèt : - « Nani, ai pas freg. » Après i aver fach totas aquelas amistenças, ié diguèron : « Es pas lo tot, Mitat-de-Gal, vos cau metre a taula. » Mitat-de-Gal ié respondèt que n’aviá pas prèissa ; mais dins aquòs se ié metèt. Quand aguèron sopat, Monsur, que s’èra entendut embé Madama, faguèt semblant de pas saupre a-n-onte poiriá faire cochar Mitat-de-Gal. La dama ié diguèt : - « Lo farem cochar aval dins lo galinièr, sus la barra, embé las galinas : aquÃs serà caudet.» Mitat-de-Gal ié respondèt : « Anarai plan, serai caudet, dormirai plan aquÃs. » Entre qu’aguèron passat la velhada, lo monsur diguèt a la serventa : - « Prenetz un lum e anatz cochar Mitat-de-Gal. » Lai anèt. Mitat-de-Gal sautèt sus la barra e diguèt : - « Serai plan aicÃs.» Quand la serventa se seguèt enanada, las galinas, qu’avián sentit Mitat-de-Gal sus la barra, lo desquilhèron a còps de bècs. Mitat-de-Gal diguèt adonc au rainard : -« Rainard, rainard, sortÃs de mon detrà s qu’ara es ora. » Lo rainard sortiguèt e mangèt totas las galinas. Lo lendeman matin, lo monsur e la dama, que cresián de trobar Mitat-de-Gal mòrt e d’aver sa borsa, mandèron la serventa au galinièr. La serventa trobèt Mitat-de-Gal que cantava coma un fòl sus la barra ; mès i aviá pas pus de galinas dins lo galinièr. La serventa s’en va au monsur e ié ditz : - « S’enmandatz pas Mitat-de-Gal, nos arroïnarà . A devorit totas las galinas, sens ne quitar una. Coma farem per manjar ? » Lo monsur ié respondèt : - « N'ages pas lagui ; l’aurem la nuòch que vèn : lo farem cochar embé los buòus, e a còps de banas lo tuarà n. Deman matin lo trobarem mòrt.» Lo monsur se lèva e va veire Mitat-de-Gal que cantava coma un fòl. Ié ditz : - « Mitat-de-Gal, cossà avètz passat la nuòch ? » - « Plan, Monsur, plan ; ai plan dormit. » - « Tant milhor, qu’aviái paur qu’aguèssetz freg.» - « Nani, Monsur, ai pas agut freg.» Mitat-de-Gal davalèt de sa barra. Lo faguèron manjar coma cau tot lo jorn. Quand venguèt lo vèspre, sopèron. E quand aguèron sopat, monsur diguèt tornar a la dama : - « A-n-onte farem cochar Mitat de-Gal? » Madama ié respondèt: - « Lo calrà faire cochar aval, sus lo rastèl, dins l’estable dels buòus ; aquÃs serà caudet. » Mitat-de-Gal diguèt: - « Anarai plan, serai caudet, dormirai plan aquÃs. » Entre qu’aguèron passat la velhada, lo monsur diguèt a la serventa de prene un lum e d'anar cochar Mitat-de-Gal. La serventa lai anèt. Mitat-de-Gal sautèt dessús lo rastèl, e diguèt : - « Serai plan aicÃs. » Quand la serventa se seguèt enanada, los buòus, qu'avián sentit Mitat-de-Gal, ié bailèron a còps de bana. Mitat-de-Gal, tanlèu que se sentiguèt tustat, diguèt a la manaireta: - « Manaireta, manaireta, sortÃs de mon detrà s qu'ara es ora.» La manaireta sortiguèt e copèt totas las banas dels buòus. Lo lendeman matin, la serventa davala a l’estable; se'n va veire se Mitat-de-Gal èra mòrt. Lo trobèt dessús lo rastèl que cantava coma un fòl, e veguèt que totas las banas dels buòus èran copadas. La serventa s'en va a monsur, e ié ditz : - «S'enmandatz pas Mitat-de-Gal, nos arroïnarà : a copat totas las banas dels buòus. Coma farem per laurar ? » Lo monsur ie respondèt : - « N'agetz pas lagui; l’aurem la nuòch que ven : farem caufar lo forn tot uòi, e de vèspre ié lo farem cochar : se ié coirà mai que lo pan. Deman matin l’escamparem. » Lo monsur se leva e va a l’estable. Ié trobèt Mitat-de-Gal que cantava coma un fòl. Ié ditz : - « Mitat-de-Gal, cossà avètz passat la nuòch? » - « Plan, Monsur, plan; ai plan dormit. » - « Tant milhor, que n’ère en lagui. » Mitat-de-Gal davalèt de dessús lo rastèl e lo faguèron manjar coma cau tot lo jorn. Entrament, caufavan lo forn d’aquÃs que seguèt roge. Lo vèspre, en sopant, Monsur diguèt tornar a Madama : - « A n-onte farem cochar Mitat-de-Gal anuòch? » Madama ié respondèt : - « S’aquòs fai pas res a Mitat-de-Gal, çai avèm una cochada au forn.» Mitat-de-Gai diguèt : - «A-n-onte volretz ; vau plan pertot. Au forn anarai plan, serai caudet; dormirai plan. » Mès se'n pensava pas mens, e, amai que veguèsse caufar lo forn, èra plan tranquille. Entre qu'aguèron passat la velhada, lo monsur diguèt mai a la serventa: - «Prenetz un lum e anatz cochar Mitat-de-Gal. » La serventa lai anèt. Mitat-de-Gal, en dintrant dins lo forn, diguèt : - « Serai plan caudet aicû La serventa seguèt pas pus lèu sortida que Mitat-de-Gal sentiguèt sas plomas s’amolonar e se rostir. Sens esperar mai, diguèt a la ribieireta : - « Ribieireta, ribieireta, sortÃs de mon detrà s qu’ara es ora.» La ribieireta sortiguèt e rempliguèt lo forn d'aiga. Lo lendeman matin, la serventa se lèva e va veire se Mitat-de-Gal èra rostit. Lo trobèt davans la pòrta que cantava coma un fòl, e veguèt lo forn remplit d’aiga que versava. Met las mans sus la tèsta, s’en va trobar monsur au lièch e ié ditz : - « S’enmandatz pas Mitat-de-Gal, nos arroïnarà ; a remplit d’aiga lo forn. Coma farem per còire lo pan ? » Lo monsur ié respondèt : - « Entre que serai levat, ié bailarai çò que ié reven e l’enmandarem endacòm mai.»Lo monsur se levèt, anèt soetar lo bonjorn a Mitat-de-Gal, e ié demandèt s’aviá plan passat la nuòch. Mitat-de-Gal ié diguèt que òi. Lo faguèron plan dejunar ; ié rendèron sos escuts e se n'anèt.
|